Islands historia
Det isländska folket härstammar från Skandinavien, men har också starka keltiska inslag i sin härkomst. Efter den första bebyggelsen år 874 blev landet blev snabbt bebyggt i alla landsdelar. År 930 kallades det för första gången till "Allting" vid Thingvellir, för att samordna lagar och bestämmelser i det nya landet. På så sätt var Island från början en bonderepublik och ett "klasslöst samhälle" i den bemärkelsen att här fanns inte någon överhöghet i form av en kung eller adel. På 1100- och 1200-talen skrevs de berömda sagorna och därmed grundlades det rika litteraturarv som islänningarna förvaltar än idag.
På 1300-talet kom landet under utländskt styre och de följande århundradena fram till 1800-talet led islänningarna av svält, pest, stora vulkanutbrott och utländska handelsmonopol. Fram till mitten av 1900-talet var Island ett relativt fattigt land där jordbruk och fiske var de viktigaste näringarana. Under andra världskriget var Island ockuperat av brittiska och amerikanska trupper. Landet blev självständigt 1944 och därefter har landets relativa isolering brutits med en uppgång i ekonomi och näringsliv som följd.